Emilie Kilström gästrapporterar för amandaism.se från Amanda Jenssens spelning på Debaser Medis i Stockholm.

Det känns som turnéavslutning. Amanda säger att det är turnéavslutning. Då är det turnéavslutning. Redan där indikeras att kvällens konsert var gräshoppsdopaminhallonsoda-bra.

Amanda berättar att de sovit på slott, i kloaker och i skåp. Det finns inga tvivel om att det är slitigt att resa landet runt och pumpa på som Amanda och hennes gangsterjazzgossar gör. Dock syns inga spår av stinkande skrumpenhet. Publiken är i extas, framkallat av grevar och grevinnor på Debaser Medis scen.

Bandet är komplett ikväll: Tobbe the Tank får basen att mullra som en melodisk burn-out, Bobby Young har lagt Let’s Dance bakom sig, Spindekvinnan lindar en fram och tillbaka och upp och ner med giftiga brasstjut, Musslan smiskar pärlor, Smokey tonsätter rökridån och Pappa Pär – ja, han bara är.

Save me for a day sätter agendan, Common Henry befäster den. The reboundertror jag mig veta trängde igenom fostervatten och fick en knodd att dansa.Borderline är en visuell och musikalisk saga om demoner av det värsta slaget. Hade det inte varit så fängslande att följa Amandas bemästring av icke-konstlade teatraliska uttrycksskiftningar hade låtens mörker tvingat in vem som helst bakom en stor kudde och in i någons lugnande famn.

For the sun är en religiös upplevelse för alla i publiken. Det måste vara så, eftersom låten i spelning efter spelning följs av betuttat frälsta applåder.

I Autopilots slutskede ställer sig Amanda vid scenkanten och låter under en lång stund blicken söka efter livet som försvunnit. Den totala djupdykningen i låtarnas känslolandskap fortsätter när Amanda formar händerna som klor för att hålla fast vid allt hon förlorar i Morninglight.

Pappa Pär får sig sin drink när Amanda innan Someday utbringar en skål; för turnéavslutningen, för publiken – och framför allt för männen bakom henne.

När Amarula tree kommer blir det fest och röj och hopp och glädje. Det är så briljant ofattbart hur ”en låt om ett träd” slår ett ackord på igenkänningens strängar. Givetvis för låten i sig, men främst för hur det hela blir en metafor för de tokskallar som återkommer för att se spelning efter spelning med fröken Jenssen.

Kören i I choose you består av en hopblandning av gospelkörer från Stockholm. Faktum är att det var en sjuhelsikes lyckad blandning – för det låter bättre än någonsin.

När scenen tömts klappas, hojtas, visslas och stampas det. Men när Amanda ska sjunga en låt tillägnad ”flickan i merchendise-ståndet” blir det för en stund knäpptyst – innan Happyland drar igång och man får skingra välbehagsmolekylerna i lokalen för att kunna andas. Lungorna behöver vi ju tillMinnie the moocher. Och för att tjuta ut vår förtjusning när Amanda & Co spexbugar för sista gången efter en as-as-bra turné som var helt fantastiskt faktiskt. Inget aprilskämt där inte.

Låtlista
Save me for a day
Common Henry
The rebounder
Borderline
For the sun
Autopilot
Morninglight
Someday
Amarula tree
I choose you

Extranummer
Sing me to sleep
Happyland
Minnie the moocher