Jag måste tyvärr inleda med att beklaga det tekniska problemet som uppstått med domänen för amandaism.se. Vi ber er att surfa in på sidan via http://amandaismen.blogspot.com tills vidare.

Turnén drar vidare och i kväll kan Vemdalens besökare och invånare få njuta av en fantastisk show när Amanda uppträder på Vemdalsskalets Högfjällshotell.

Det är otroligt härligt att se lovorden Amanda fått för sina konserter. Fyror från Svenska Dagbladet, Dalarnas Tidningar, Uppsala Nya Tidning samt Dala-Demokraten och samtliga recensioner har varit i endast positiva ordalag.

Vi ser fram emot fler underbara tillfällen och att kunna publicera rapporter och bilder från Amandas spelningar. Är du intresserad av att skriva en konsertrapport eller visa upp dina bilder här på officiella hemsidan - skicka hemskt gärna ett mejl till kontakt.amandaism@gmail.com.

Emilie Kilström gästrapporterar för amandaism.se från Amanda Jenssens spelning på Brewhouse i Göteborg.

Det är iklädd hatt – om än inte hög sådan – som Amanda Jenssen kliver in på scenen till tonerna från en tremologitarr, rungande trummor och en ursinnig ståbasgång som mullrar nedåt i en mollskala.

Scenen i 30-talslokalen är storartad och intim på samma gång. En liten franslampa står ovanpå bashögtalaren och en annan vilar bredvid en röd fåtölj som placerats framför pianot. Men det är framförallt scenlamporna som står för det showmässiga komplementet till musiken. Under Morninglight dundrar ett åskväder loss i refrängens crescendo och när man stampar takten på hjärtan under The rebounder färgas tillvaron lila.

Ljudet är fenomenalt – sånär som vid ett par tillfällen då diskanten på Pär Wikstens gitarr ligger väl i överkant – och det träder fram alldeles särskilt under Autopilot där skivversionens stråkar ersatts av en magnifik harmoni från hela Club Happyland-husbandet formerly known as Team Jenssen. Bandet är för övrigt lika fantastiska som alltid, med ett extra plus i kanten till basisten/jonglören Tobias Einestad som imponerar genom att ställa sitt monsterinstrument upp och ner och fortsätter spela med brylkrämsluggen polandes med gravitationen.

Gravitationen spelar Amanda ikväll rysk roulette med, då hon ställer sig upp på pianot och når svindlanade höjder under Charlie.

Den som ännu inte pallrat sig till en av Amanda Jenssens vårturnékonserter bör genast omvärdera – om så bara för For the suns nya arrangemangs skull. Det är en melodi som fått mogna under lagring och tiden har kommit då det blivit dags att dekantera, servera och njuta.

Efter den referensen känns det naturligt att gå vidare till kvällen partyfas – och till Leffe med sällskap som från publikplats uttryckte beundran för den blonda skånetösen på scenen.

- Du verkar vara en hyvens man, konstaterar Amanda och låter slutet av konserten gå i firandet tecken.

Med hatten utbytt mot en partystrut blir det festligt värre under Happyland. Vandrande spotlights bygger upp stämningen hand i hand med låtens technointro och fångar publikens engagemang för efterföljande allsång i Minnie the moocher.

Det blir onekligen hatten av för Amanda & Co som så briljans snickrat ihop dessa extranummer. Man står häpen kvar efteråt och vill ha mer. Det kommer inte just den kvällen, men lyckligtvis är vi bara i startgroparna av denna succébådande turné.

Låtlista
Save me for a day
Common Henry
The rebounder
Borderline
For the sun
Autopilot
Morninglight
Sing me to sleep
Charlie
Amarula tree
I choose you

Extranummer
Happyland
Minnie the moocher

Emilie Kilström gästrapporterar för amandaism.se från Amanda Jenssens turnépremiär på Katalin i Uppsala.

Den rustika lokalen på Östra station var tidigare ett godsmagasin. Trots att vi befinner oss i Uppsala och inte i Göteborg kan man ändå konstatera att det minsann tutade och ångade även ikväll – dagen då nyblivna Grammisdrottningen Amanda Jenssen höll turnépremiär.

Scenen är en show i sig. Backdropen består av en Happyland-skylt i röd neon, ståbasen hävdar sig fast den ligger ner och man har inrättat en fåtölj med tillhörande lampa.

När Amanda kliver upp på scenen till det blytunga basintrot till Save me for a day är hon klädd i rött och svart. Vid det här laget klassiskt Amanda-röda läppar till den röda blusen. Svart på strumpbyxor, knytband och huvudbonad. Som alltid är fröken Jenssens attribut hämtade från 1900-talets mest stilfulla årtionden – men ikväll återfinns även en flirt till franskt 1700-tal i och med mouchen placerad strax nedanför vänstra mungipan.

Brassektionen blåser sig blå med bravur under kommande Common Henry. Till The rebounder har Amanda plockat på sig gitarren att framföra den stompande tragedin på, med ett fylligare ackompanjemang än vad som återfinns på skivan.

Den inledande trion måste ha värmt upp Amandas stämband mer effektivt än någonsin, då hon i efterföljande Borderline slår sig ned i fåtöljen och levererar den kakmonsterraspiga versen med större botten i rösten än vad jag tidigare hört Amanda besitta. Föregående turnéer finslipade Amandas tonsäkerhet till absolut perfektion. Den närmaste framtiden kommer – för den som vill – att kunna bestå av att räkna slut på fingrar och tår i jakt på antalet nyanser i Amandas röst. Man står mållös inför hur hon i refrängen reser sig från sittande läge och på ett makalöst sätt jonglerar med de höga tonerna samtidigt som en hel arsenal lägre frekvenser bygger upp ett stöd som ger en fullkomligt spöklik kraft.

Gitarren träs på ytterligare en gång och fram kommer en helt ny tappning på For the sun. Pär Wiksten spelar slide guitar och Måns Block smeker trumskinnen med filtklubbor. Det här avskalat harmoniska arrangemanget med countrydoft dödar allt motstånd övriga versioner hade att komma med. Exceptionellt utsökt och onekligen en magisk stund.

Autopilot och Morninglight lyftes ytterligare några snäpp i liveframförande. Med större ljudbild och dynamik lyser briljansen i dessa låtar än mer.

Avskalat igen, och då blir det tårande vackert. Sing me to sleep är resultatet av en genuin förståelse för hur bra det kan bli när text och melodi får samverka utan krusiduller.

Under Charlie bjuds vi på en magnifik show. Amanda klättrar upp på pianot, sätter sig med korsade ben och ser ut som att hon var född till att göra just det. Den tunga berättelsen bär Amanda fram med mystik och sensualitet; det svåra ser lätt ut och skickligheten framstår fullständigt naturlig.

Med seglivat snökaos utanför konsertlokalen var sommarfläkten Amarula tree förde med sig oerhört välkommen. Det blir ett sjujäklarns drag på publiken och det var på sitt sätt en inte så subtil påminnelse om att Amanda och Pär skrev fantastiska låtar ihop redan för två år sedan.

Nötkrosset på mjukglassen är förstås som alltid den nervsystemsförstörande I choose you. En låt som i sin enklaste form är förkrossande bra, men som med barockt arrangemang och änglakör – ikväll i form av The Gloryfires – når hjärtat med en pilspets doppad i destillerad kärlek.

Första extranumret blir föga överraskande men fantastiskt glädjande nog Happyland. Vad som sedan kommer tas av undertecknad emot som ett mirakel; en sådan glad överraskning att man bara inte vågar tro att det är sant men så står man där och hojtar ”Hidee hidee hidee hi” och så var det sant ändå och plötsligt är världen ett väldigt vackert ställe. O, kära salighet, vars namn uppenbarligen är ”Amanda Jenssen tolkar Cab Calloway genom Minnie the moocher”. Var hälsad, och kom gärna igen.

Låtlista
Save me for a day
Common Henry
The rebounder
Borderline
For the sun
Autopilot
Morninglight
Sing me to sleep
Charlie
Amarula tree
I choose you

Extranummer
Happyland
Minnie the moocher

Torsdagar är väl ändå allmänt kända som dagarna man summerar veckan som gått, så nu kör vi:

- Tankarna om utlandslansering började härja i huvudet likt en mentalpatient med för lös tvångströja. Katalysatorn - YouTube-klippet - är den typ av snutt jag länge hoppats att Amanda ska göra. Likt inslaget i PSL pratar Amanda drömmande om sina favoritartister och man ser hur det glittrar i ögonen på henne. Extra kul var det förstås när hon drog upp Tom Waits Rain dogs-LP och det kändes som att hon varit och grävt bland favoriterna i min egen vinyllåda. "Cookie monster"-röst med den nivån av nerv på en man av den kalibern... Grrr.

- Fler datum i Turnédatum-sektionen - och då är det bara våturnén. Mums.

- Amanda verkar befinna sig på svensk mark igen. Ikväll händer det saker på Riddargatan 12 i Stockholm.